bitterhet & framtidshopp

Ibland händer det saker som tar upp hela ens tankeverksamhet. Man funderar på hur, varför, varför inte?

min stulna cykel är ett tydligt exempel.

Vi hade en ganska bra relation, min cykel och jag. Jag hade en stor kärlek till den. Så gårdagens upptäck av att den inte stod kvar där jag lämnat den utan att det istället för cykel enbart låg en kedja, som jag använt som lås, kvar på trottoaren slet i hjärtat.



Jag skulle kunna skriva flera spalter om ur illa jag tycker människor beter sig som oftast (särskilt när de snor cyklar) eller ifrågasätta om mina åtaganden för att skydda min cykel mot stöld. Men jag har inte tid för jag ska spela musik och hänga tvätt..

ps. jag hittade en ny cykel på vägen hem igår så jag lånar den en stund. Det kändes okej då. Men den får följa med till farbror blå på måndag då den stora jakten på den blå vita cykeln tar fart (jag har inte på något sätt gett upp hoppet om att hitta den) ds.